Något jag är dålig på så är det att dricka brännvin till mat, eller akvavit, det kryddade brännvinet. För ett tag sedan var jag inbjuden på en middag med Lotta Lundgren, ni vet hon från Historieätarna bl a. Hon hade tagit fram en 5-rätters middag kombinerad med akvavit.
Hon började med en liten historielektion i brännvin och akvavit, jag minns inte alt nu så det blir väldigt kortfattat här. Men hon (och jag med) tycker att det är dags att ta vara på dom svenska sprittraditionerna, Ryssarna har vodkan, södra och östra Europa sina fruktbrännvin, Skotland whiskey och så vidare. I Sverige har vi det kryddade brännvinet.
Hon pratade på om det dyra brännvinet som bara överklassen hade råd med för att i början så brände man brännvin genom att destillera importerat vin och det säger ju sig självt att det blev svindyrt. Så småningom kommer man på att man kan göra brännvin på spannmål istället och det svenska folket har råd att dricka. tillslut kom nykterhetsrörelsen som fick oss att sluta dricka ett tag, men det var ju tur att vi får göra som vi vill igen.
Akvavit – det kryddade brännvinet
De flesta dricker brännvinet ofta kylt och sveper allt på en gång, men så är det inte tänkt från början. Förr drack man ofta akvavit till maten här i Sverige och det är en riktig smaklyftare som tar fram smakerna i maten, det kanske är därför folk från andra länder tycker att Svensk husmanskost är så dåligt kryddad, men har man lite akvavit i munnen tillsammans med en bit mat så kommer ju smakerna fram. Jag kommer iallafall att börja dricka mer akvavit till maten, det är säkert och självklart ska det serveras rumstempererat.
Akvavit och mat i kombination
Nu till middagen vi bjöds på som hon och en kock hade tagit fram tillsammans och jag glömde visst säga att vi var på fantastiska Wärdshuset Ulla Wihnblad på Djurgården i Stockholm.
Vi startarde såklart med S.O.S. Smör, ost sill (snaps) en riktig klassiker och till den fick vi dricka en Aalborg Jubilæums, en riktigt bra kombination och en mycket god akvavit.
Visste ni att S.O.S. hade man som en lite buffé på ett litet bord förr i tiden medans man satt och spelade kort och väntade på gästerna som man inte visste när dom skulle komma. eftersom man va lite dålig på att hålla tiden då och man bara hade häst och vagn så kunde det ta många timmar innan alla hade anlänt.
Nästa på tur var smörstekt råraka med löjrom och till det drack vi Aalborg Dild, första gången jag drack den och den blev en favorit, smakar som dillchips ungefär, en sån flaska ska jag köpa.
Tack för intressant snapshistoria och bra tips inför midsommar. Får nog testa en flaska Dild 🙂
Varsegod 🙂 det va väldigt intressant att lyssna på. Ja gör det, den har ju jag glömt köpa, den va supergod
Verkligen bra tips inför sommaren.
🙂 Ja här blir det mer akvavit till maten
Tack! Det var väldigt intressant att läsa! Jag håller helt med om att akvavit bör lyftas fram mer för oss svenskar och att framförallt traditionen runt att kombinera mat och dryck. Vi är duktiga på att välja vin och öl efter vilken maträtt vi ska äta. Men när det kommer till snapsen är det inte så noga. Men det är ju precis som mitt inlägg du kommenterade tidigare idag. Mycket handlar om mognad, smakutveckling och intresse. Sen kände jag faktiskt inte till historien om Lysholm Linie vilket skapade en twist till det hela.
Ja det va väldigt intressant att lyssna på, det va så mycket mer men jag kom inte ihåg allt tyvärr. Tycker verkligen vi ska lyfta fram snapsen mer, den lyfter fram så mycket smak i maten så mer snaps till maten 🙂 Visste inte heller om det där om Lysholm, den åker tydligen fortfarande runt jorden i båt men i nån ny rutt nu för tiden.
Man kan inte komma ihåg allt. Det är något jag också har lärt mig sen när man sitter vid tangentbordet 🙂 Det gör den verkligen, skulle vara intressant att gå på en liknande föreläsning så jag ska absolut hålla ögonen öppna. Nej det är rätt fascinerande att gamla traditioner fortfarande hålls vid liv.